Efter gårdagens något korthuggna analys av Lag-VM känner jag att det är dags att berätta lite mer utförligt hur vi hade det. Jag gissar att förbundskaptenen kommer kompletera med en egen rapport senare.
Efter ett sent återbud från Anton hoppade Molle in med kort varsel och gjorde det möjligt för oss att ställa upp med ett lag, vilket jag är mycket tacksam för. Eftersom vi har ytterst begränsade träningsmöjligheter här hemma och vår normala sässong var slut sedan länge passade vi på att åka till Johannesburg i god tid för att komma igång ordentligt och vänja oss vid klimatet innan tävlingen.
På onsdagen, fyra dagar innan den officiella invigningen anlände vi till Johannesburg för att träna. Vi möttes direkt av trevliga människor som hade ordnat träningsmöjligheter för alla som så önskade under de föregående dagarna. På fredagen och lördagen när flera lag var på plats ordnades träning på en klubb som inte ens var med och arrangerade och gratis bussfärd dit, så att alla skulle få plats.
På söndagen var det invigning med blåsorkester och march till nationalsånger. Tyvärr blev nationsflaggorna försenade och dök upp först på måndagen.
Själva tävlingen flöt på väldigt bra, mat ordnades till deltagarna, och det fanns goda möjligheter att köpa snacks och dryck intill banorna för såväl spelare som åskådare.
För vår del inleddes tävlingen med en match mot nya zeeland, som var andrarankade i vår grupp. Matchen bestod av 2 dubblar och 4 singlar. Motståndet blev för svårt och Nya Zeeland vann med 5-1. De exakta resultaten för denna och andra matcher finns här: http://www.croquetscores.com/2012/gc/golf-croquet-world-team-championship/new-zealand-vs-sweden
Tisdag: Australien - Sverige 4-2
Onsdag: Egypten - Sverige 5-1
Vi lyckades alltså vinna delmatcher mot alla länder i gruppen, men inte tillräckligt många för att vinna någon landskamp, spelet var dock mestadels bra, och vi förlorade flera jämna matcher.
På torsdag - fredag väntade istället Plate-semi mot Sydafrika. Spelet på torsdagen erbjöd flera jämna matcher. Vi inledde med att Jag och Molle vann vår dubbel och Simon och Jonatan förlorade sin. Jag hade väl egentligen inte någon chans att slå Bamford, men jag höll i alla fall jämna steg till 5-5 i första set. I andra slog han mig lätt med 7-2. För de andra gick det bättre Jonatan vann sin singel i två raka set och Simon och Molle förlorade varsin jämn tresettare. Tyvärr gick vi till dagsvila i underläge 4-2.
Fredagsmorgonen inleddes med en dubbel, där jag och Molle som under veckan fann varandra bra som dubbelpartners lyckades fixa hem en vinst och hålla liv i matchen genom att reducera till 4-3. Därpå följde Jonatans singel som även den gick vägen och vi var plötsligt i kapp 4-4.
Den sista och avgörande matchen var Simons singel. Det var en fruktansvärt spänannde match och det märktes att både sydafrikaner och svenskar vid sidlinjerna var taggade och det var de inte i onödan, för båda spelarna radade upp slag som var väl värda de aplåder de drog ner. Tyvärr slutade matchen till sydafrikas fördel, men ingen skugga ska falla över simon som bjöd på kanske den bästa krocketen han presterade under veckan.
På lördagen-söndag fick vi således nöja oss med spela om sjundeplatsen. Eller, det var vår sista chans att vinna och se till att inte bli sist i tävlingen. åter igen spelade jag och Molle dubbel och Simon och Jonatan singel. Dubbeln gick inte vår väg, men vi vann båda dubblarna och Simon kunde pusta ut efter veckans första vinst och ledning 2-1 inför söndagen. Söndagen bjöd på två dubblar och Simon och Jonatan inledde med att vinna sin och därmed säkra sjundeplatsen. Min och Molles dubbel blev därmed en betydelselös match, men vi gick ändå in för att vinna den. Första settet tog vi hem ganska konfortabelt under devisen, se bara till att ha roligt!
Regnet, matchens brist på betydelse och motspelarnas väldigt reducerade speltempo gjorde dock att vi inte lyckades hålla koncentrationen uppe utan vi förlorade de kommande två setten, en lite tråkig avslutning på en fantastisk vecka, men vi var ändå väldigt nöjda alla fyra.
Avslutningsvis kan nämnas att rankingen idag uppdaterats och att samtliga svenskar gått framåt, störst klev med 124 indexpoäng och 73 placeringar på rankingen gjorde Molle, som dock inte lyckas ta sig förbi den nordiska mästaren Ulf i rankingtabellen utan fortfarande är sjätte bästa svensk. Även Simon klättrade med närmare hunda indexpoäng. Själv klättrar jag in på top hundra, medan Jonatan numera är rankad som nummer 26 i världen.
